Igår vid 5 tiden på eftermiddagen kalvade en ko alldeles själv utan större problem. Dock senare på kvällen så hade vi fortfarande inte sett att efterbörden hade kommit ut, så Günther kände efter och mycket riktigt fanns den kvar inuti kossan. Dock bestämde vi, att vi väntar ett tag till, och går ut och tittar en sista gång innan vi går och lägger oss. Günther gick alltså ut vid 23.30-tiden och efter någon minut stod han i dörren igen och var helt förtvivlad och ropade efter mig :
- Linda, kossan har fått livmoderframfall, kom fort ...
Jag tog med mig ett gamalt lakan som vi sparat, ifall något sådant här skulle hända samt x antal rena handukar. Väl i stallet så hade Günther lyckats låsa fast kossan i fodergrinden och stod och höll hela livmoder-paketet i famnen. Vi har själva aldrig varit med om detta hos en ko, utan endast hos några tackor, och där ser det också inte speciellt trevligt ut, men är ju iallafall inte så stort som hos en ko. Är svårt att beskriva hur det hela ser ut, men hela livmoderpacketet är stort som ca 2 st fyllda ica-påsar. Jag ringde veterinären, vilken svarade direkt, och beskev hur det hela såg ut, ett tag blödde det rätt så rejält och då menade hon på att det var bäst att skjuta kon direkt för att kunna ta vara på köttet, dock hade vi dagen innan samt samma dag sprutat antibiotika mot juverinflammation, så det hade inte gått att omhänderta köttet ändå. Men efter ett tag slutade det att blöda och vi bestämde då att hon skulle komma ut och titta och då var klockan ca 23.45. Medan vi väntade på henne så gjorde vi rent livmodern med kalt vatten och lindade in den i det rena lakanet.
Efter ungefär en kvart så var veterinären på plats. Hon tyckte allt såg bra ut, gav kossan en epidural och började sedan trycka tillbaka livmodern. Kan bara säga att det såg rätt så groteskt ut, där hon stod och tryckte med hela sin kroppstyngd bakpå kon. Efter ett tag var dock livmodern inne i kon igen. Därefter "sydde" hon igen därbak med 3 st sk flessa-suturer, vilka vi skall ta bort om 3-4 dagar. Var mäktigt imponerade utav veterinären. Hon menade på att "packetet" såg bra ut, så kossan skulle nog klara sig.
Så, nu hoppas vi verkligen att det räcker med strapatser när det gäller djuren. Nu är kl 13.30 och kossan ser välmående ut och kalven likaså. Dock skall man inte ropa hej, förrän om ett par dagar, eftersom en inre blödning inte alltid går så snabbt, men det hoppas vi verkligen inte att hon har.
Skall även nämna att en annan ko kalvade fram en välmående kvigkalv i måndags morse utan problem, så det är ju inte bara tråkigheter sam händer här på gården.
5 kommentarer:
Fy, vad otäckt:(! Bra jobbat, du är cool;). Hoppas ni mår bra. Stor kram Anna
Hej kusinen!
Det var inte jag som var cool, det var den kvinnliga veterinären ... hon imponerade verkligen på oss allihopa. Kram Linda
Oj, livet på landet är inte bara idyll.. Hoppas kon klarar sig utan komplikationer. Det var nog inte lätt att somna efter denna upplevelse kan jag tro..
Måste faktiskt erkänna att jag faktiskt somnade som en stock, antaglien för att man blev så positivt överraskad över hur förhållandsvis lätt samt snabbt veterinären fixade till allting. Tog henne även på orden när hon sa, att det här ser ju inte så farligt ut och hon kommer nog klara sig.
Vi har oxå haft en kom med livmoderframfall o det var inte så roligt. Innan man fattar vad som hände trodde jag alla inälver kom ut!! Men den kossan har faktiskt därefter fått flera kalvar utan bekymmer.
Skicka en kommentar