Sov gott vår trogna vän Bistra!

Idag så har vi tagit avsked av vår trogna gammling Bistra (ni ser henne på bilden här intill, vilket är tagit för ca 4 år sedan). Bistra var av rasen Alpländische Dachsbracke och var en hejare på eftersök på framförallt rådjur. Förrutom att hon var bra på att jaga så var hon även en mycket trevlig familjehund, och hade de senaste åren sin egna plats ute på verandan, där hon  kunde strosa fritt och vakta gården (hon har inte stuckit hemmifrån en enda gång, sedan vi flyttade hit). Hon blev nästan sexton år gammal och har gett oss många fina minnen som vi tacksamt kommer att bevara.

Vi kommer alla att sakna henne ofantligt mycket, och framförallt kommer jag sakna hennes trevliga välkommnande då man hade varit någonstans och kom hem med bilen på uppfarten. Det hände aldrig att hon inte kom springandes viftande på svansen på uppfarten för att möta mig när jag kom hem (förrutom det sista halvåret då hon började få besvär med sina leder).

Sov gott Bistra ... vi saknar dig redan!

Tacka riven av hund!!!! Varning för otäcka bilder!

Dagen slutade inte alls på något trevligt sätt idag. Günther satt i traktorn och åkte på vägen då han helt plötsligt såg att ett får låg alldeles för sig självt längst bort på betet. Han körde snabbt dit för att se vad som var fel och såg då till sin fasa att tackan hade blivit attackerad av något djur och låg där med tarmarna hängandes ut från buken och hade fruktansvärda smärtor. Günther vände genast om och åkte och hämtade bössan med vilken han sedan avlivade tackan. 

Nu efter att vi har tittat lite närmare på vilka skador hon hade, så är vi tämligen säkra på att det är en hund som har åsamkat henne dem.

I efterhand så kan Günther erinnra sig att han på kvällen dagen innan vid ca nio tiden hörde en hund skälla frenetiskt (i den riktning där fåren betade). Fåren sprang även omkring fram och tillbaka i hagen, men det trodde han berodde på att de endast lekte (vilket de gör ibland, speciellt på kvällarna). Dock är vi nu rätt så säkra att det antagligen var då tackan attackerades.

Ingen rolig vetskap att veta om att tackan legat där sedan igår kväll med dessa plågsamma smärtor.... man mår rent ut sagt pyton.

Vill i och med detta uppmanna alla hundägare att hålla uppsikt på sina hundar och inte bara släppa ut dem lösa på kvällarna och låte dem rasta sig själva. Jag tror inte de skulle tycka det var så kul och hitta deras hund så svårt attackerad att de skulle bli tvugna att avliva den på plats!

Är det någon som sett eller hört något i trakten, så får ni väldigt gärna höra av er till oss.

Hoppas verkligen vi slipper se något mer djur lida på detta sätt, för det var verkligen ingen trevlig syn och tanken på att detta stackars djur har legat så länge med dessa plågsamma smärtor gör riktigt ont i själen.

Vilken härlig höstdag!

Idag har vi haft en helt underbar höstdag, kall men med blå himmel,sol och vindstilla. För att utnyttja det fina vädret maximalt tog hela familjen och stängslade in nytt bete åt fåren. Lovisa var väldigt duktig och hjälpte till med att sätta fast eltråden medan Vincent deltog genom att sitta i barnvagnen och sova nästan 90% av tiden. Men är man bara nio månader gammal så har man väl rätt att ta lite fiesta medan de andra jobbar :-)

Tog inget kort på fåren men däremot ett på gården Karlsberg som jag bara måste publicera här, för jag tyckte det blev så otroligt vackert med speglingen i dammen och de härliga höstfärgerna. Eller vad tycker ni?

Stallet börjar bli tomt!

Idag har vi skickat iväg fyra herfordtjurar samt nitton lamm till slakt. Därefter organiserade vi om lite i stallet så att alla kalvarna nu kan gå in och ut i stallet för att äta ensilage eller ta skydd för regn. Kossorna kommer kunna gå ute ett tag till och äta ensilage i foderhäcken men eftersom det blir rätt så upptrampat runt den, så är det bättre om kalvarna kan gå in och äta istället.

Den nyfödde kalven och hennes mor släppte vi ut till de andra kossorna igår. Kossan släppte vi först ut  ensam med de andra kossorna cirka två timmar, så att de kunde hälsa och bråka av sig lite, eftersom de inte sett varandra på en vecka. Därefter släppte vi ut kalven och allt gick bra. En kalv som bara är en vecka gammal kan lätt hamna emellan två kossor som bråkar, så det skall man försöka undvika.

Älgjakt

Idag har det varit älgjakt som har tagit upp det mesta av dagen. Jag har inte själv varit med de senaste åren pga dels småbarn men även för jag hade tappat lusten. Dock i år så kände jag återigen för det och lyckades som tur var att hitta barnvakt.
Satt i tornet strax innan sex på morgonen. Hade en fin räv framför mig ett par gånger som gjorde att kylan i mina fötter samt händer lindrades något för iallafall en liten stund¨då jag tittade på den.
Strax efter nio då jag hade tappat tron på att vi skulle få skjuta någon älg denna morgon samt satt med benen i skräddarsits utan stövlar och försökte få liv i de iskalla fötterna .... då helt plötsligt hörde jag att det böjade knaka och prassla bakom tornet och strax därefter dök det upp två älgar. Fick lite smått bråttom att få på mig stövlarna igen och göra mig beredd. Men allt gick väl, skjöt två skott på en älgtjur som direkt gjorde knall fall.
Därefter kan jag säga att mina tänder klappra rätt rejält, dels för att jag frös så in i bomben men även pga adrenalinet som kom när älgarna dök upp.

Det hårda arbetet med att få ut älgen ur skogen (utan att göra en rak tysk vinväg vilket hade förstört de fina granplantorna som pappa planterat), forsla hem den till gården samt att ta ur och hänga upp den gjorde Günther medan jag åkte och hämtade barnen.

Skall nu bli gott att få äta lite älgkött igen framöver :-)

Idag har det varit älgjakt som har tagit upp det mesta av dagen. Jag har inte själv varit med de senaste åren pga dels småbarn men även för jag hade tappat lusten. Dock i år så kände jag återigen för det och lyckades som tur var att hitta barnvakt.
Satt i tornet strax innan sex på morgonen. Hade en fin räv framför mig ett par gånger som gjorde att kylan i mina fötter samt händer lindrades något för iallafall en liten stund¨då jag tittade på den.
Strax efter nio då jag hade tappat tron på att vi skulle få skjuta någon älg denna morgon samt satt med benen i skräddarsits utan stövlar och försökte få liv i de iskalla fötterna .... då helt plötsligt hörde jag att det böjade knaka och prassla bakom tornet och strax därefter dök det upp två älgar. Fick lite smått bråttom att få på mig stövlarna igen och göra mig beredd. Men allt gick väl, skjöt två skott på en älgtjur som direkt gjorde knall fall.
Därefter kan jag säga att mina tänder klappra rätt rejält, dels för att jag frös så in i bomben men även pga adrenalinet som kom när älgarna dök upp.

Det hårda arbetet med att få ut älgen ur skogen (utan att göra en rak tysk vinväg vilket hade förstört de fina granplantorna som pappa planterat), forsla hem den till gården samt att ta ur och hänga upp den gjorde Günther medan jag åkte och hämtade barnen.

Skall nu bli gott att få äta lite älgkött igen framöver :-)

Ingen dålig början på dagen!

Imorses var Günther ute hos korna för att kolla om det var någon som visade brunsttecken. Tills hans stora förvåningen såg han då att kon 517 precis hade kalvat ute  i hagen. Egentligen var kalven inte väntad förrän den 12 oktober så kalven var drygt en vecka för tidig. Denna kviga som nu har blivit en förstakalvare är seminerad med tjuren Urd av Baggbon vilken vi har valt till alla våra kvigor eftersom han inte ger så stora kalvar. Men allt såg ut att ha gått väldigt lätt, för både kalv och ko såg krya och pigga ut. Günther väntade någon timme och tog sedan in kon med kalven till en ensambox i stallet. Även om födseln har gått bra så är det bra att ha lite extra koll på dem några dagar (se så att kalven får i sig tillräckligt med mjölk, att kon tar väl hand om kalven, eftersom vi har avelsdjur så skall alla kalvarna vägas inom tre dagar efter födseln och det är svårt att åstadkomma ute i hagen). Kalven som kommer få nummret 1009 var en kvigkalv. Statistiken ännu för i år är 6 kvigkalvar och 3 tjurkalvar (dock återstår en kalvning, som är beräknad till den 1 november).

På förmiddagen åkte vi sedan till Skara och hämtade hem våra två galtar som har varit uthyrda till Friluftsmuseet Fornbyn. Där har de blivit beskådade och ompysslade utav framförallt skolbarn som kommer till byn för att leva livet så som det var för 100 år sedan. Förutom linderödssvin fanns där även får samt hönor. Grisarna som kallas Schnitzel och Kotlett såg ut att ha haft det väldigt och kom glatt framskuttande när vaktmästaren kom med maten för att locka in dom i släpet.

Påbörjad klippning blev snabbt inställd!

Idag har Rocco varit här och klippt några får. Dock bestämde vi oss, efter att ha diskuterat med honom att avbryta och fortsätta i december istället eftersom vi har tänkt att ha lamning dels i jan/feb samt  i mars/april. Detta för att dels ha tackorna rena vid bägge lamningarna (vilket underlättar för lammen att hitta spenar samt att tackorna inte blir så smutsiga i bak av blod osv) samt att få den önkvärda aktiveringen av tackorna innan baggsläppet.  Dvs nästa klippning blir i början på augusti innan vi släpper baggen till gruppen som skall lamma i jan/feb.

Alltid lika fascinerande att se Rocco arbeta, speciellt om man själv har försökt sig på att klippa och man vet hur ansträngande det då är. Men ser man Rocco arbeta ser det så himla enkelt ut. Mest imponerad är jag av att fåren är så otroligt lugna och inte sprattlar överhuvudtaget. Jag frågade honom hur han lyckas med att få dem så lugna och hans svar var - det är ungefär som akupunktur ... man måste lära sig att trycka på de rätta ställena. Jag säger bara RESPEKT!



Tryck på den blå texten här nedan så får ni se hur man klipper får efter att ha tränat lite innan.

Rocco sa att världsrekordet för att klippa ett lamm låg på 17,2 sek. Rocco klarar ca 180 får på en arbetsdag, och det anser jag helt ooootroligt.

FÅRKLIPPNING