Sondmatning av kalv!

Igår morse mådde vår storfödda kalv inte alls bra, andades väldigt tungt och tjostigt. Günther tog återigen hit veterinären, vilken antog att den tyvärr hade fått lunginflammation. Hon gav kalven antibiotika och rådde oss till att sondmata den, antagligen hade den nämligen fått mjölk i lungorna när vi försökt mata den med flaska, eftersom den inte riktigt ville suga. Så nu har vi lärt oss en viktig läxa, frestas aldrig av att hälla i mjölken i kalven, för då är risken väldigt stor att den hamnar i luftstrupen istället.

Att få tag på en sond var inte helt lätt, inga affärer hade någon hemma, så vi fick beställa en på nordpost. Men kalven behövde ju mjölk nu, så jag ringde runt till de stora mjölkbönderna och till min lycka så hade Prästgården en, och de var så snälla och lånade ut den.

Därefter gick jag och Günther och sondmatade kalven ... och det kan jag bara säga, helt lätt var det verkligen inte. Man var ju hela tiden rädd att sonden var i fel strupe, och då dränker man kalven. Dock ringde vi veterinären och hon tipsade att matstrupen ligger på vänster sida och när sonden väl är nera så skall man kunna känna den med handen, samt även kunna känna lukten av maginnehåll. När vi var så säkra som vi bara kunde vara på att vi var rätt så hällde jag i mjölken och det gick relativt fort ca 2 minuter så hade kalven fått i sig 2 liter viktig komjölk. Redan några timmar senare såg man att kalven såg ut att må bättre och ikväll när jag var ute ställde han sig helt plötsligt upp och stod så en bra stund innnan han återigen lade sig ner och vilade. Så nu hoppas vi verkligen att han kommer bli bra.

Midsommarfirandet fick ett abrupt slut för Günther!

Hoppas att alla har haft en trevlig midsommar, för Günthers del blev den lite annorlunda. Vid halv sex tiden ringde vår nye praktikant på Günthers mobil och berättade att nu är det kalvning på gång .... 2 kor på samma gång. Den ena hade gått 2 veckor över tiden och den andra endast 3 dagar. Så Günther slängde sig in i bilen och åkte hem.

Väl hemma i stallet så insåg han rätt så snabbt att det här skulle den ena kon inte klara av själv (vilken var seminerad med Tastevin). Han ringde då en granne som lyckligtvis var hemma och kunde komma och hjälpa till. Efter väldigt mycket möda och stort besvär så fick de äntligen ut tjurkalven som var väldigt, väldigt stor, vid vägningen idag hade den en vikt av 60kg (vilket vi tycker är alldeles för tung). Kossan kom inte upp på benen efter kalvningen, och vi var därför väldigt oroliga. Dock vid 24-tiden innan vi strax skulle gå in så reste den sig upp en liten stund (men var fruktansvärt svajig i bakdelen), så då fick vi tillbaka hoppet att hon ända skulle klara sig. Kalven som naturligtvis också var medtagen tog Günther och lade på foderbordet för att inte riskera att kossan kanske ställde sig upp och sedan råkade ramla på kalven (vilket skulle blivit slutet för kalven). Därefter lät vi ko och kalv vila till morgonen därpå.
Morgonen därpå såg kon lite bättre ut, men vi ringde veterinären ändå, som kom ut och gav kon smärtlindring i form av en spruta (vilken vi skall ge ytterliggare några gånger). Så nu känner vi oss rätt så lugna när det gäller kon iallfall, som kommer få all tid hon behöver för att läka.
Kalven däremot är ännu inte helt pigg, i början kom han inte alls upp på benen (båda fram - och bakklövarna var böjda bakåt, antagligen beroende på att han legat trångt inne i kossans mage). Så Günther har fått handmjölka kon nu sedan i lördags för att se till att kalven får i sig den viktiga råmjölken och att kon inte slutar producera mjölk. Kalven kan nu ibland komma upp på benen, dock inte tillräckligt för att komma in till mamman. Vi har dock fortfarande förhoppningar att detta skall sluta väl.

Den andra kossan kalvade utan problem (här var fadern semintjuren Urd) och fick en välskapt kvigkalv med vikten 48 kg.

Glad midsommar!

Hoppas nu att vi iallafall får uppehållsväder och att alla tar sig en sväng om runt stången. Är ju faktiskt rätt så lustigt att dansa "små groderna" tillsammans med sina barn och vänner :-)
Igår marinerade Günther kött här i köket (lamm, vildsvin samt rådjur) inför kvällens grillning och jag säger bara ... mmmm .. det räcker att jag känner lukten av alla dessa väldoftande kryddor tillsammans med det fina köttet så kommer saliven i munnen.

Ännu en tacka hittad på rygg!

Igår kväll hittad Günther återigen en tacka liggandes på rygg. Han puttade henne på sidan och sedan kom hon upp på benen, dock rejält medtagen.  Vid en senare kontroll på kvällen gick hon dock och åt med de andra fåren igen. Denna gång var det ingen särskild stor texeltacka men hon låg helt på rygg med benen sparkandes rätt upp i luften och hade ingen chans att komma upp.

Så idag ringde jag fårhälsovården för att prata med dom om vårt nya problem, och enligt dom var det inte så mycket man kunde göra, det var tydligen allmänt kännt att  (då framförallt köttraserna) kunde hamna på rygg och ibland inte lyckas ta sig upp igen. Så det är tydligen bara att se till att kolla dem så ofta som möjligt (jag tar mig en sväng på morgonkvisten runt 5 när jag går upp), sedan kollar Günther någon gång under dagen och så avslutar vi med en kontroll innan vi går in på kvällen. Känns lite småjobbigt just nu, hoppas bara att de vänjer sig vid det fina betet ochatt  magarna lugnar ner sig lite så de inte sväller upp så och därmed inte kan rulla runt på sidan.

En dag med sorg...

I helgen har vi hängnat in ett nytt stort område där vi tog vall för ca 3-4 veckor sedan. Det har växt bra där och iom allt regn som kommit de senaste dagarna tyckte vi det vore bra att flytta fåren till ett nytt parasitfritt bete. Så igår, när det regnade som mest vallade vi över fåren till det nya betet. Vi trodde det skulle gå väldigt fort .... jag gick före med en hink med havre och trodde de skulle gå med mig ... ha ha ha ... det trodde jag de ...  men det ville tydligen inte fåren, för de tittade bara undrande på mig och fortsatte att beta. Till slut tappade min man lusten och gick och hämtade jeepen som nu är omdöpt till valljeepen. Med den bakom fåren samt mig med havrehinken före, gick det desto bättre och fåren var äntligen på det nya betet.

På kvällen sedan var Günther och kollade till fåren och allt verkade lugnt. Idag på förmiddagen var han där med nytt vatten och gick då en runda och såg då att en tacka låg alldeles själv längst bort i hagen. Han tyckte sig se något som rörde sig men anade att något inte stod rätt till. Så han sprang fram till tackan, vilken låg  på rygg och var död. Brevid låg hennes båda lamm.

Detta var en storvuxen 3-årig texeltacka som lyckats hamna på rygg och "kört fast" i en sänka i hagen och har inte lyckats ta sig upp.  Hon har antagligen legat för länge på rygg och kvävts. Vommen trycker till lungorna och därmed får de inte luft. Inte kul alls när man tänker efter hur en sådan död måste varit - fruktansvärt.

Så nu går vi och grämmer oss att vi inte uppräckte detta igår kväll när Günther var där och tittade eller jag imorse  när jag var där en snabbis innan jag åkte till jobbet. Men man vet ju inte hur länge hon legat eller hur snabbt det gått.

Detta var första tackan vi förlorat i år ... hoppas verkligen inte det blir fler.

Kort sammanfattning av de 2 sista veckorna!

Lite svårt att hinna med bloggen just nu, men här kommer en kort sammanfattning vad som hänt de senaste veckorna.

Ensilagebalarna är klara här på gården (75st stora och välpressade balar). Blev väldigt fint och torrt ensilage pga perfekt väder. Vi hackade det extra smått, så detta ensilage skall fåren få smaska på när gräset slutat växa ute.

Ännu en kvigkalv efter den franska semintjuren Tastevin föddes förra veckan. Kon gick ca 10 dagar över tiden, men födde därefter kalven utan några problem. Vi såg redan med blotta ögat att det var en stor kalv och trodde då naturligtvis att det var en tjurkalv, men nej, det var en kvigkalv som vägde hela 56 kg. Lite mycket tycker vi, men jag antar att det har att göra med att de nu har gått ute ett bra tag och har haft bra med gräs att äta och då bör ju även fostret växa rejält i magen.

Ombyggnadsarbetenen pågår för fullt. Vilket naturligtvis medför att jag varje kväll måste måla panel och foder, så att de hela tiden har färdigmålat material att tillgå.

Två tackor är fortfarande kvar i fårstallet eftersom de ännu inte har lammat, vore dock bra om de kunde göra det nu snart, så vi kunde köra ut ströbädden och göra rent i stallet.

I måndags körde vi ut all fastgödsel på en del av de nyskördade vallarna. Så nu är gödselstán tom. Så mycket regn vore bra nu, det kom ju lite igår men mer är att vänta till helgen, så det blir nog bra.