I helgen har vi hängnat in ett nytt stort område där vi tog vall för ca 3-4 veckor sedan. Det har växt bra där och iom allt regn som kommit de senaste dagarna tyckte vi det vore bra att flytta fåren till ett nytt parasitfritt bete. Så igår, när det regnade som mest vallade vi över fåren till det nya betet. Vi trodde det skulle gå väldigt fort .... jag gick före med en hink med havre och trodde de skulle gå med mig ... ha ha ha ... det trodde jag de ... men det ville tydligen inte fåren, för de tittade bara undrande på mig och fortsatte att beta. Till slut tappade min man lusten och gick och hämtade jeepen som nu är omdöpt till valljeepen. Med den bakom fåren samt mig med havrehinken före, gick det desto bättre och fåren var äntligen på det nya betet.
På kvällen sedan var Günther och kollade till fåren och allt verkade lugnt. Idag på förmiddagen var han där med nytt vatten och gick då en runda och såg då att en tacka låg alldeles själv längst bort i hagen. Han tyckte sig se något som rörde sig men anade att något inte stod rätt till. Så han sprang fram till tackan, vilken låg på rygg och var död. Brevid låg hennes båda lamm.
Detta var en storvuxen 3-årig texeltacka som lyckats hamna på rygg och "kört fast" i en sänka i hagen och har inte lyckats ta sig upp. Hon har antagligen legat för länge på rygg och kvävts. Vommen trycker till lungorna och därmed får de inte luft. Inte kul alls när man tänker efter hur en sådan död måste varit - fruktansvärt.
Så nu går vi och grämmer oss att vi inte uppräckte detta igår kväll när Günther var där och tittade eller jag imorse när jag var där en snabbis innan jag åkte till jobbet. Men man vet ju inte hur länge hon legat eller hur snabbt det gått.
Detta var första tackan vi förlorat i år ... hoppas verkligen inte det blir fler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar