Kylan är här!

Lagom till att den riktiga kylan kom till slakteriet som kom även kylan utomhus. Har varit riktigt kallt de sista dagarna och jag tyckte riktigt synd om kylentreprenörerna som försökte löda kopparledningar i 16 minusgrader och en vindstyrka på ca 7m/s. Imorgon är de dock helt klara och därefter skall Morgan Larssons Bygg fixa till hålkärlssocklar samt måla golvet. Vi har valt den riktigt fina och upplyftande färgen ljusgrå till golvet. Efter en stunds överläggande kom vi fram till att den fina färgen matchar betonggolvet allra bäst, dvs om slitage uppstår så syns det inte lika mycket som om vi hade valt ett grönt golv (vilket var mitt första val för att få in lite färg i den annars rätt så sterila atmosfären).
Annars så är det rätt så hektiska dagar just nu, mycket som skall göras både med slakteriet, djuren och familjen i övrigt. Nu när det varit så fina dagar så har jag varit ute med barnen och åkt lite pulka och stjärtlapp vilket är en uppskattad aktivitet (av mamman också ... testa stjärtlappen, den är faktiskt en riktigt höjdare).
På bilden nedan ser ni vår katt Zelma som verkar stortrivas i vädret just nu. Hon är en riktig utekatt och en hejare på att fånga möss. Om det regnar eller i övrigt inte är något vidare kattväder så hittar man henne gärna inne i får- eller kostallet liggandes i någon halmhögg.

Kylaggregaten är på plats!

Så, då var kylaggregaten på plats på baksidan av slakteriet. Fem aggregat för fem olika rum. Ett större kylrum där de flesta kroppar kommer att hänga och möra, ett mindre kylrum för exempelvis färdiga varor som väntar på att hämtas, ett mindre frysrum, en viltkyl där allt vilt kommer att hänga (de skall hänga med fällen på, så att inte köttet torkar ut och därför får de inte hänga i det stora kylrummet förrän skinnet är avdraget) samt ett kylrum för hudar exempelvis lammskinn som skall ligga kallt innan de skickas för beredning.

Så är det att vara 3-barns mamma ibland ...

Måste bara dela med mig av dagens aktivitet.
Solen sken och det var blå himmel idag ... suveränt tänkte jag, då tar vi och packar en väska med lite fika och åker till Tibro stadspark med barnen (där finns det nämligen en väldigt trevlig lekplats). Förberedelserna gick väl hyffsat smärtfritt, förutom att Lovisa kom på att hon var tvungen att kissa precis när vi hade tagit på oss alla ytterkläderna och skulle sätta oss i bilen. Men nåja, då vi väl var framme, lade jag Simon lillkillen i liggvagnen och Lovisa och Vincent sprang upp till lekplatsen. Till Lovisas förtjusning så kom även en annan mamma med två barn som hon kände ifrån dagis. Började ju alltså jättebra. Efter ett tag (uppskattad tid ca 15 minuter) så ville Vincent fika, jag försökte få honom att förstå att vi först kunde leka lite till ... men det var ingen idé ... hand skulle bara fika ...och det naturligtvis direkt. Mamma fick ge med sig (som så många gånger förr) och vi fikade. Lovisa fick en banan som hon genast tappade i sanden ... så den fick vi kasta, äta mammas piroger med älgköttfärs, nä ville hon inte.... Men Vincent åt och mumsade iallafall, så det var ju trevligt.
Lovisa började därefter klaga på att hon frös om fötterna (mamma hade ju inte sagt till henna att ta på ett par extra raggsockar i kängerna ... nädå inte alls). Försökte värma upp dem genom att ta lillebrorsans raggsockar (eftersom han aldrig verka frysa), men det gav inget resultat utan Lovisa fortsatta att klaga på att hon frös om fötterna, och till slut fick jag ge med mig och lugnt och stillsamt (utan minsta lilla irretation att vi endast varit på lekplatsen i ca 30 minuter), packa ihop alla barnen, kärra, fika osv.
På vägen hem (lagom irriterad för att min trevliga utflykt med barnen endast varat i ca 30 minuter) så gjorde vi ett plötsligt stopp hos en trevlig granne som också har tre barn och frågade om vi fick komma in en liten stund. Mamman som är lugnet själv sa att det var ok trots att vi kom mitt i lunchen. Jag säger bara tack igen i efterhand för att Lovisa fick värma upp sina fötter och att jag fick tillbaka känslan att mina barn fått göra något roligt denna vanliga måndag.
.

Skall de byta yrke kanske??

Igår och idag har Günther och Björn satt betongplattor som fundament för kylmaskinerna som kommer ställas på plats nästa vecka.
Jag kom med det roliga förslaget att de kanske skulle kunna extraknäcka som plattsättare vid sidan om slakteri-arbetena ...
men det verkade de inte speciellt intresserade av (hi hi hi) .

Städning ...

Idag har Björn och Günther fortsatt att städa upp utanför slakteriet. Antar att ni kan föreställa er hur bra detta spillvirke brinner i vedpannan (nästan för bra ibland eftersom man då måste lägga på nytt hela tiden). Dock är det bra med all denna spillved (vi har ju även tagit hand om hela fasaden ifrån huset också), eftersom vår egen ved blev färdig väldigt sent i år (vilket alltså innebär att den inte är helt torr tyvärr = brinner dåligt och är väldigt svår att tända med).
Här i huset börjar Henrik och Stefan bli färdiga, och imorgon tror jag de bara har några smågrejer att fixa med, sedan är den städning som gäller för dem också. Skall faktiskt bli lite konstigt att inte ha dem här nästa vecka, man har liksom vant sig vid dem. Dock kommer de åter någon gång i vår och gör färdigt verandataket och fasaden där bakom, vilket de inte hann med innan vintern kom.

Rapportering om slakteriet!

Så nu kommer den utlovade rapporten om hur läget ser ut med vårt lilla slakteri. Bifogar tre bilder här nedan tagna i söndags då vädret inte tillät de bästa färgerna på korten, men det får gå ändå. Utvändigt är väl det mesta klart. Markarbeten med att fixa till plattytor, gräsmattor osv fixar vi själv till våren när vädret tillåter och det gäller naturligtvis även den utvändiga målningen.
Kylanläggningen kommer att monteras klart under nästa vecka samt alla vattenledningar. Därefter så fattas golvbeläggningen samt att inreda med rostfria bänkar, korvmaskiner, vågar och allt övrigt som behövs för att kunna sätta igång.
Vi hoppas få till ett godkännande av anläggningen i slutet på februari om allt går som planerat. Dvs, förhoppningvis kommer vi då att sätta i gång ordentligt i början på mars. Härmed hoppas vi verkligen att alla som hade tänkta att slakta hos oss kan vänta tills dess.

Vincent 2 år!

Den 14 januari fyllde vår lille pojk hela 2 år och helt plötsligt så är han inte så liten längre. Språket utvecklas mer och mer för varje dag, allt vill han göra själv, mkt kanske pga att han har en storasyster som han härmar och gör efter, men kanske även för att han nu har blivit storebror och måste klara sig mer på egen hand. Men en riktig goding, det är han verkligen. Imorgon skall jag ta lite kort på slakteriet och ge er intresserade en läges status.